Torsdag 31:a mars – Mot Perth!

Det blir tidig uppstigning och fortsatt körning mot Brisbane för att återlämna vårt rullande hem. Det känns lite trist för vi har verkligen trivts bra i bilen.

Efter att ha städat ur och återlämnat vår campervan bär det av mot flygplatsen och Perth.

Flygresan tar ca 5 timmar eftersom Australien är nästan lika stort som USA. Klockan är närmare tolv på natten då vi landar i Perth, så vi hämtar hyrbilen och beger oss direkt till hotellet för att sova ut efter två tuffa resedagar.

Trippmätaren 445 mil + 360 flygmil

Onsdag 30:e mars – Drastiskt väder kräver drastiska åtgärder!

Ännu en morgon vaknar vi till ljudet av regn. Alla vägar norrut är fortfarande avstängda och ovädret ser inte ut att avta. Väderleksrapporten är lika dyster; det ser inte ut att sluta regna den närmaste veckan. Tyvärr ligger vi nu en hel del efter vårt schema (som är beroende av bra väder) och kommer inte att hinna med flera av de saker vi planerat in.

Vi bestämmer oss därför för att överge vår reseplan för norra delen av Australien helt och hållet och bokar in en ”avstickare” tvärs över landet till Perth, där det lovas 32 graders värme och strålande sol i minst en vecka.

Efter ett snabbt samtal till biluthyrningsföretaget går de med på att vi får lämna tillbaka bilen tidigare – men detta måste göras på deras kontor i Brisbane. Vi måste därför köra 100 mil tillbaka söderut. Detta är inte vad vi räknat med, men vi har heller ingen lust att riskera att ovädret sprider och vi fastnar helt. Vi har ju flugit över hela jorden för att komma hit och tänker göra det bästa av situationen! Nu har vi ju även en anledning att komma tillbaka hit och ta resten av Queensland en annan gång =)

Det blir en lång dag på vägarna, men vi klarar av 65 mil och stannar för natten på en rastplats i Childers, där Jonas tillagar en delikat pasta på de matrester vi har kvar.

Det känns lite jobbigt när man tittar ned i toaletten på en
rastplats och något tittar tillbaka upp på en...

Lite senare hade toalettinvånaren tagit sig upp på väggen.
Uppenbarligen väldigt nöjd med denna bedrift.

Trippmätaren: 409 mil

Tisdag 29:e mars – Fast i regn och översvämningar i Mackay…

Vädret har inte vänt till det bättre utan tvärt om… Vi får nu smaka på ett riktigt Queensland-oväder. Alla vägar norrut (dit vi ska) är avspärrade och ”Severe weather warning ” råder. Vi lyckas dock ta oss ifrån hålan vi sov i till närmaste stora stad – Mackay - innan ovädret bryter ut på allvar.

När det regnar i Australien vräker det verkligen ned! Och enligt väderleksrapporten för tillfället ser det inte ut att sluta på flera dagar…

I Mackay knatar vi in på RACQ (Australiens svar på Motormännen) för att rådfråga dem om vår planerade resa. De råder oss att under inga omständigheter försöka köra norrut i det läge som nu råder. Alla vägar är helt avstängda och även om många trotsar detta (Dvs de med en 4WD, vilket inte helt förvånande verkar vara de mest populära bilarna här) så kan en 20 cm översvämmad väg svepa bort en hel bil - vattnet under dessa skyfall blir extremt strömt. Till detta kan ju tilläggas att de floder som översvämmar ibland kryllar av krokodiler.

För att undvika lera och slask på en campingplats bestämmer vi oss än en gång för att ta in på ett motel eller en stuga. Vi är dock inte ensamma om detta tankesätt, utan får leta ett bra tag innan vi hittar detta lilla trevliga krypin för ”endast” 85 Australiensiska dollar (ca 700 SEK):

En ”stuga” eller cabin som australiensarna kallar det, och som egentligen inte är mer än en ombyggd byggbarack vars inredning inte är trevligare än ett svenskt fängelse. Den doftar ljuvt av urin och vi lyckas dessutom låsa in oss titt som tätt då myggnätsdörren envisas med att gå i baklås. Men vi orkar inte ge oss ut och leta efter något annat då det nu hunnit bli mörkt och regnet fortfarande vräker ned.

Pricken över i var dock när jag (Caroline) ska trösta mig med ett stort härligt glas rödvin som vi precis införskaffat i en av Australiens Drive-Through spritaffärer, och det visar sig vara portvin!!! Varför har man portvin som bag-in-box???

Trippmätaren: 343 mil

Måndag 28:e mars – Mot Airlie beach

Båda vaknar med träningsvärk. Såklart.

Efter frukosten ger vi oss ut på vägen igen och vidare mot Airlie Beach som är vårt nästa mål. På vägen bestämmer vi oss tyvärr för att stanna till i Rockhampton - Beef Capital of Australia, för att bunkra upp på lite mat samt prova på Australiens enligt ryktet, bästa stek. Vi lyckas dock med otroligt dålig planering att missa lunchrusningen med 7 dumma minuter och får nöja oss med en dålig stek i en restaurangkedja istället. Pga att vi blivit försenade missar vi även ett planerat besök i de berömda Capricorn grottorna. Vi låter oss dock inte misströsta utan fortsätter utmed vägen mot Airlie Beach.

Ett vansinnigt tropiskt regnoväder som hotar att spola bilen av vägen sätter dock stopp för vår körning denna eftermiddag och kväll. Dessutom har det hunnit bli mörkt och det är ingen vidare bra sikt utmed Australiens oupplysta inlandsvägar. Vi bestämmer oss därför att ta in på ett motel i en liten håla utmed vägen, precis bredvid en 24h öppen bensinmack. Inte det bästa läget, men nöden har ingen lag.

Trippmätaren: 325 mil

Söndag 27:e mars – Surfing Agnes Water

Kl. 08.30 var det uppstigning för att hinna med en stabil frukost innan det var upprop på surfskolan vi kollat upp dagen innan.

Frukost på bästa campingen hittills

Väl där fick vi skriva på diverse papper för att försäkra surfskolan om att vi var simkunniga och att vi inte skulle stämma dem om vi på något sätt blev skadade eller förolyckades. Den gamle härdade surfshopsägaren sa till oss att bara skiva på och inte lusläsa vad som stod - då detta skulle få oss att ändra oss. Efter att ha lusläst kontraktet förstod vi vad han menade…

Sedan var det dags för en snabb genomgång av surfingens grundprinciper och regler av vår lärare och surfdude ”T-bone” - Fast det fanns egentligen bara en regel och det var att inte ”stjäla” en våg som redan var upptagen av en annan surfare.

Efter det var det ”bara” att ge sig ut i de upp till 2 meter höga stormvågorna som gjorde sitt bästa för att dränka en, och försöka komma ihåg allt man precis lärt sig. Det gjorde man inte.

Så fort en bra våg fick tag i surfbrädan och den fick rejält med fart satte adrenalinet in och man gjorde precis alla fel man kunde, och några till. Oftast resulterade detta i att man föll framstupa och svalde halva Stilla havet, tippade bakåt och fick brädan i huvudet eller lyckades med någon annan trevlig sidostupning som säkert roade åskådarna på stranden.

Att lära sig surfa är dock inte helt omöjligt även om det är svårt, vi lyckades båda ta oss upp och hålla oss stående i några sekunder flertalet gånger – Om vi såg coola ut är en helt annan femma, men med lite mer träning så…

När det var 5 minuter kvar av lektionen var det slut på det roliga. En surfare, dock ingen från vår grupp hade blivit stungen av en förmodad Irukandji-manet och var tvungen att föras i ilfart i helikopter till närmaste sjukhus. Livräddarna stängde då omedelbart stranden och vi blev alla uppkallade ur vattnet. 2 timmar och 55 minuters surfing räckte dock mer än väl för oss båda – Det är en otroligt tuff och påfrestande sport. Bara att försöka hålla sig vid liv i helt vansinniga vågor är jobbigt nog.

Trippmätaren: samma som igår…

Lördag 26:e mars - Agnes Water

????

Då vi tydligen förvandlats till pensionärer och vant oss vid tidiga kvällar och mornar, vaknade vi utvilade kl. 06.30. Efter en (enligt Jonas) ostabil frukost gav vi oss vidare norrut mot Agnes Water – sista chansen att hinna surfa innan vågorna tar slut pga barriärrevet.

På vägen dit gjorde vi ett lunchstopp i Bundaberg och passade på att besöka deras världsberömda (nåja…) sockerrörsdestilleri:

Trippmätaren: 282 mil